Livet enligt Nadja

Igår var en stressig och fullkomligt fullbokad dag! Jobbade 7-16, panikhandla korv, bröd och festis för att sedan åka hem, packa fotbollskläder till sonen, byta om från jobbarkläderna och sen ner på grillfest på dotterns dagisavdelning.. Regnet höll sig borta för en gångs skull och det var trevligt. Andreas och Noel fick dock cykla ifrån lite tidigare för att Noels första fotbollsträning skulle äga rum, jag och Elise kom efter sen. När vi kom var Noel jättetrött och blyg och ville inte alls vara med. Efter att morsan peppat honom en stund ville han vara med liiiite grann. Han sprang med mig i handen. Ni bör veta att jag sprungit på en fotbollsplan ca 4 gånger i livet och då ALDRIG frivilligt! Efter en stund lossnade blygheten och tröttheten var som bortblåst. Han sprang med kompisen William och kompisen Albin. De sköt straffar, Noel gjorde då ett mål. Målvakten stod dock åt ett annat håll men vad gör det?! Sen skulle det spelas  på "riktigt". Två lag, med mål markerade av koner. Noel sköt istället på det stora målet som var vid sidan om. Min älskade sons min var oslagbar! -Mamma, det blev mål! Fotbollsfröken Camilla berömde Noel stort! Vad gör det att det inte var rätt mål? Det var åtminstonne inte självmål!! Min älskade mini-Zlatan, så duktig så!

Idag ska Noel, aka Mini-Zlatan, hälsa på i skolan och äta där! Som han ser fram emot detta.. Jag är destomer nervös, lipig och orolig. Jag vet inte varför. Noel har många kompisar, har lätt för att umgås med både pojkar och flickor, han har aldrig varit utanför ändå är det just det jag är så orolig för. Tänk om han hamnar utanför i skolan? Tänk om han blir mobbad? Varför tänker jag inte "gud så kul för honom, det kommer gå som på räls!" Varför är jag så rädd och orolig? Han ser ju fram emot det!

Nu ska jag kolla kampanjerna på campadre och se om jag hittar något skoj!
Puss å kram!