Livet enligt Nadja

En helt underbar helg börjar lida mot sitt slut. Jag avskyr när mina lediga helger lider mot sitt slut. Men helgen har haft mycket roligt och mysigt att erbjuda. I fredags var vi och badade med Ola och Sofie och deras fina ungar, jättekul bortsett från att vår fantastiska 5 åring var världens tjurigaste när vi skulle hem. I lördags förmidag julpyntade klädde svämor, Sofie och jag julbockarna. Efter lite middag åkte vi hem och julpyntade så mycket vi hann innan det bar av till Lisa och Chrille för lite lördagsmys. Mat och vin och andra trevligheter. Satt och pratade med Lisa om allt möjligt, då hör jag Andreas berätta för Chrille om hur han vill ha sitt bröllop. Vi planerar verkligen inte för något bröllop det närmaste men att han tänkt ut hur han vill ha det tycker jag är supergulligt! Vi gick sen hem med barnen i varsin vagn, snön föll och det var faktiskt snudd på romantiskt. Det var inte lika romantiskt att gå med hunden ner till Lisa för att hämta bilen idag bara.
Fick hem det jag köpt från jultidningarna idag, sju sorters julkakor. Här ska bakas! Blev lussekattsbak med dottra mi medans grabbarna var på simskola. Hon var så duktig så. Vi har även hunnit med att skotta snö och ta julkortbilden. Den måste laddas upp och skickas in ikväll. Men det får bli efter gympan, Sofie kommer och hämtar mig snart.

Min underbara pappa har precis hämtat sina små barnbarn. Jag börjar inte jobba förrän kl 16 så det innebär 4 timmar helt för mig själv! Vad fyller man dem med? Längesen jag var ensam hemma, utan barn och sambo. Anledningen till barnens lilla utflykt till listerby är morgondagens julklappsshopping på ULLARED. Det som skiljer dennna resa från alla andra var att det faktiskt var Andreas som föreslog den och dessutom ville följa med. Det ska bli kul! Bara vi två och miljoner andra som sliter i alla saker.
Ikväll slutar jag dessutom redan 20.30 så vi hinner träffas ikväll med, när jag slutar vid 21.30 så sover han oftast när jag kommer hem. :)
Igår var jag, svärmor och Sofie på loppis-runda. Vi var i Öhr, östregård och på 50-talsloppis. Vi hann med gårdsbutiken i Dansjö också. Mysigt. Anledningen till denna resa var årets hemliga julklapp till lotteriet i Knihult. Årets tema är nämligen ett loppisfynd, prislappen ska sitta på paketet och sen slår vi med tärning, försten som får en 6:a får välja paket osv tills alla fått paket. Man får också stjäla paket som någon redan valt, det är det roligaste. Det här med loppisfynd innebär troligtvis att vi alla tolkar det olika, några mer skämtsamt medans andra väljer fina saker. Det gör det hela ännu roligare. Jag skulle inte kalla min present så väldigt seriös faktiskt!
Vi ska ha julklappslottning den 23:e med min familj också, men då är det inget tema utan vi ska handla en valfri julklapp som passar alla för 100 kr. Brukar av någon anledning vara mest populärt med flaskliknande paket. :)
Nu ska jag påbörja min egentid, det börjar med tvätt och lite städning, sen promenad och sen lite slapp och middagslagning innan jag åker till jobbet och Emilia. Tur för mig att jag har så fina arbetskamrater!
Tjing!

Nu sitter min fantastiska dotter och målar huvudfotingar. Hon är 2 ½ år och målar redan huvudfotingar, vet inte om det är tidigt men min son ritade inte en enda huvudfoting förräns på fyraårskontrollen på bvc. Visst kunde han men han var inte särskilt intresserad. Jag konstaterar ofta hur olika de är mina barn. Sonen gick tidigt, kröp inte förrän senare utan reste sig och gick istället. Han har tidigt byggt med lego och har en fantastisk finmotorik och ett stort tålamod. Dottern kröp tills hon var knappt 15 månader och hade då krupit i ett halvår! Hon älskar att måla och rita, hon bygger ogärna med lego och har inget tålamod alls. Sonen cyklade med stödhjul när han var lite drygt 2 år. Det gör dottern fortfarande inte. Hon når knappt ner till tramporna. Sonen är en ute-unge, älskar att vara i skogen, jaga, åka traktor och sitta i sandlådan. Dottern gillar bara att vara ute om det är varmt. Ändå älskar de här barnen att leka med varandra, de älskar varandra så gränslöst. Jag måste säga att det är väldigt roligt just att de har så olika intressen, även om det kan bli högljudda diskussioner om vad vi ska hitta på ibland.

Idag ska vi ut och äta med jobbet, har sett fram emot det men idag vet jag inte riktigt. Hoppas att "rätt" folk stannar kvar länge ikväll och att de som har en tendens att göra allt roligt tråkigt åker hem så fort maten är upptuggad.
Nähä, nu ska jag ringa mamma och hlra om hon behöver rastas idag, och sen är det klippning av luggen hos Jeanette vid 10.15. SKönt med en frisör på hemmaplan som tar emot mig och toppar luggen så här lite akut så jag slipper stå och lipa över att jag klippt snett, vilket jag säkert skulle ha gjort om jag klippt själv!
Puss och kram!

Jag är feminin på många sätt, jag är också feminist på många vis. Jag strävar alltså efter jämlikhet, lika lön och lika förmåner. Det finns dock saker jag, i min egna lilla familj, helst vill göra. Jag vill laga mat, jag vill skämma bort min sambo och mina barn med matlagning, bakning och sånt. Jag gjorde t ex, vilket inte händer ofta, min sambos smörgåsar till jobbet idag. Tycker de där smörgåsarna ser rätt torftiga ut men med lite salladsblad, några skivor skinka och gurkskivor såg det lite roligare ut. Att jag skickade med en bit nougatkladdkaka också var bara en bonus. Min sambo kan laga mat, men han tycker inte det är så kul. Men han gör det ändå. Jag älskar att laga mat, även vardagsmat som potatismos och köttbullar. Fast visst uppskattar jag att komma hem från jobbet och sätta mig vid bordet och äta när Andreas lagat den. Dessutom hatar jag att klippa gräs, så det överlåtes med glädje till min kära sambo, traditionella könsroller kanske men vi trivs med det.
Jag är heller inte för en mer uppdelad föräldraförsäkring. Jag menar båda får ju ta ut lika mycket och jag tycker inte man ska tvinga folk att göra på ett visst sätt, det finns saker som inte tas hänsyn till och saker som inte syns i statistiken. Ofta tjänar mannen, och det är väl den verkliga problematiken, mer och därför förlorar man mycket mer på att han är hemma mest. Dessutom, som i vårt fall, syns inte Andreas tid med barnen i statistiken. Han har inte tagit ut så mycket ledighet med dottern, eftersom han i så fall inte skulle ha mycket jobb att gå tillbaka till eftersom hans kunder inte skulle ha någon servicetekniker då och i såfall skulle valt annat bolag. Därför tog jag ut flest föräldradagar. Vad som dock inte syns är att han var hemma då jag jobbade kvällar och helger. Att vi båda jobbade fast olika tider. Detta för att vi skulle spara dagar för att ta ut under sommaren, jul etc. Nu ska jag visserligen jobba julafton, helt frivilligt, men jag tar föräldraledigt övriga dagar under "jullovet". För att barnen ska få vara hemma och få lite sammanhängande ledighet.
Nähä, nu ska jag gå och gosa med min lilla, jättevarma dotter och min otåliga och gnälliga son som hellre vill gå till dagis än att vara hemma med mamma och sin sjuka lillasyster, men så är det. ;)

Vaknade i natt av att mitt lilla hjärta kom in och var alldeles kokhet. Hon var så varm att jag inte ens brydde mig om att ta febern på henne. Gick bara upp och hämtade ipren, blandade den i äppeljuice (eftersom hon vägrar att ta den annars) och gav henne. Hon svalande något efter någon timme. Nu ligger hon utslagen i soffan och tittar på Grodan boll. Vi som skulle haft mys-frukost med EMely och Ebbe. Barnen hade sett fram emot att få hålla bebisen och mysa med gudmor (ja det är ju bara Elise gudmor, Noel har ju Sofie :)) Men inte vågade jag låta det lilla grynet komma hit och riskera att bli sjuk!
Igår var vi inne i stan och kollade på ny spis, köpte lack-leggings, ny mössa till Elise och handlade mat. Kvällens höjdpunkt var enligt Noel McDonalds. Jag förstår det inte själv, att det kan vara en sån häftig grej.. Kanske för att de inte är där så ofta.
Till helgen vankas årets första julbord, lite tidigt tycker jag. Men det tycker jag varje år. Hinner inte med riktigt. Det är mitten på november nu och vi har inga julklappar handlade ännu. Men visst, vi ska ju på den årliga leksaksshoppingen i Ullared den 23:e så vi hinner nog med det också.
Fick igår hem den fina presenten som Andreas ska få i farsdagspresent. Hoppas han blir nöjd, jag är det i alla fall. Men det är ju inte min present ;-)
Nähä, nu ska jag pussa på Elises varma panna och sen börja laga lunch.. Hm.. Undrar vad jag ska laga för något?

Ja lite så kändes det på gårdagens träningspass med stänger. Det är så sjukt kul men vissa övningar får en att nästan ge upp. Men precis när man tänker att " nu jävlar får det vara nog" så byter man övning och klarar sig en stun till. Så nöjd man blir sen när man plågat sig igenom 60 minuter intensiv träning och sen får börja stretcha.
Jag är ingen person som alltid tränat, det började efter att min son fötts, men sen han man precis komma igång tills jag blev gravid med lilltjejen så då fick det vänta igen. Nu är jag i bättre form än någonsin. Smal har jag alltid varit, itne för den sakens skull jag tränar, utan mer för mitt välbefinnande. Jag har ett fysiskt jobb och är bara 27 år, om jag ska kunna jobba med kroppen hela livet måste man vara rädd om den.
I och med att snön börjar falla under tiden jag skriver konstaterar jag att jag måste köpa Karins crosstrainer idag, snart kommer det bli för halt att springa ute. Om det blir någon vidare vinter förstås. Men jag köper den ändå. Så kan jag, mellan träningspassen mån, tors och söndag träna framför dvdn med solsidan. Det måste ju vara den ultimata peppningen. Tyra Banks körde sex and the city träning. Dvs hon sprang på löpband framför ett avsnitt av satc per dag. Låter ju både kul och rimligt.
Nu ska jag snart köra ner med mina barn till dagis, sen blir det hälsofrukost på jobbet och sen jobb fram till 16.30. Har tagit ett halvt pass åt en sjukskriven jobbarkompis. Rätt go arbetstid, 10.30-16.30.
Nähä, nu ska jag göra mig iordning och bädda om vår säng som lillfia pinkade i inatt. Tråkigt, hon har inte kissat ner sig i sängen på säkert 3 veckor men när det händer gör hon det i VÅR säng.. Jisses. De är för ljuvliga de små liven.

Igår var jag låg. Kände mig superlessen och överkänslig. Besviken. Men min fina Sanna peppade mig hela dagen, tack och lov för att hon jobbade! Min fina sambo skickade sen iväg mig för att hämta min lilla lillasyster. Min lilla syster som blivit ganska stor. Jag slås av tanken på hur vuxen hon blivit varenda gång vi ses. En liten syster, 12 år yngre, som helt plötsligt börjar bli vuxen. En tuff tjej med skinn på näsan och som står för det hon säger. En fantastisk, duktig ung tjej. Vi var på grand samarkand, fikade och gick på bio. Vilken film! Vi såg himlen är oskyldigt blå, en mycket bra film helt i min smak. Så tyckte även syster. Härligt med någon som delar ens filmsmak helt.
I början av filmen var det en sexscen. På min vänstra sida satt en kille på 14-15 år tillsammans med sin mamma. Ju mer naket det blev desto längre sjönk han ner i sätet. Han blev så generad. När det blev närbild på en snopp (Bill Skarsgårds) väste han -Men va fan är det för film morsan!. Jag var väldigt road av detta. På min högra sida satt min syster, inte alls så generad. När kvällen, och filmen var slut mådde jag så bra. Väl hemma hos mor för att lämna syster Miranda så har mamma köpt Solsidan på dvd till mig!  Jag kunde inte vara deppig längre, när jag har så fantastiska människor omkring mig orkar jag inte bry mig om en som gör mig besviken. Det får liksom vara, jag skakar av mig, sätter näsan i vädret och går vidare.

Igår var vår 7-årsdag. Inget vi gör någon jättestor grej av men det är ändå lite speciellt. Jag kommer aldrig glömma hur Andreas kommer in på den mycket sunkiga baren oslagbar i Växjö. Han ler med hela ansiktet och säger att nu finns det bara vi.
Det vra en brokig väg vi gick. Första gången vi träffades var på bussen till skolan, jag var nyss fyllda 16 och gick på bussen med min mamma. Där satt han. Honom som jag, tydligen, väntat på hela livet. Kärlek vid första ögonkastet. Men vägarna gick åt andra håll, vi träffade andra och skulle vara kompisar. Vi var kompisar, bästa vänner. Vi visste allt om varandra. Vi blev lite mer än kompisar, i hemlighet. En natt, då vi bodde grannar, ringde han på dörren. Han älskade mig, han ville inte flytta till gbg som det var planerat. Dagen efter flyttade jag in till min pappa. Andreas också. Så bodde vi i 1 månad till Andreas skaffat oss en lägenhet. På den vägen är det. Vi har gått igenom mycket, men dessa 7 år har präglats av kärlek, värme och glädje. Han gör mig till en mycket bättre person och tack vare honom har vi nu två fantastiska barn ihop.
Igårkväll, en måndag, skulle jag som vanligt ha tränat stänger. Men jag, FAKTISKT, hoppade över det. Vi tillbringade kvällen med skumbad, praliner och tv istället. Och när vi ligger där i soffan bredvid varandra konstaterar jag att såhär vill jag alltid ha det. Han må göra mig arg och irriterad ibland, men ingen har någonsin gjort mig så lycklig heller.
Så där, en hyllning till min sambo! Nu blir det film-mys en stund med barnen innan jag går på ett monsterpass på jobbet.